Telefonsamtal med Lennart Sacrédeus om FRA-lagen
Det ringde ganska många gånger på en gammal mobil jag inte använder längre. När jag tittade vem som ringde, så visade det sig att det var från riksdagshusets växel. Spännande.
Eftersom jag inte använder den mobilen så var jag oftast på jobbet när det ringde, ett av samtalen kom däremot från ett mobilnummer. Jag ringde upp det senare, när jag stod och väntade på bussen, och kom fram till Lennart Sacrédeus som är kristdemokratisk riksdagsledamot från Dalarna.
Jag misstänkte att den som ringde ville prata om FRA-lagen, eftersom jag tidigare under veckan skickat ett mail till samtliga riksdagsledamöter där jag bad dem att vara så snälla och rösta nej. Riksdagens hemsida hade kraschat när jag skulle få tag på rätt adresser, så jag fick bara tag på en lista med samtliga adresser, utan partitillhörigheter eller valkretsinformation. Jag har än så länge fått 21 stycken svar per mejl, både från oppositionen och allianspartierna—de flesta var standardmail, som oftast verkade vara gemensamma för hela partiet. Det kan man ju förstå, eftersom de flesta verkar ha fått hundratals mejl om FRA-lagen.
Jag fick alltså 21 stycken mejl och ett telefonsamtal. Anledningen till att Lennart ringde just mig var att han kände igen mitt efternamn. Mina föräldrar har jobbat som journalister i Dalarna och har förmodligen pratat med honom i jobbet. Dessutom har han tydligen gjort lumpen med min pappa.
Telefonsamtalet varade bara ett par minuter, och jag tyckte att Lennart mest rapade upp de gamla vanliga argumenten för FRA-lagen. Lite intressant var det kanske att han erkände att det inte finns någon kontroll alls över vad FRA sysslar med idag. Dessutom kom han med ett argument som luktade lite Carl Bildt och åtminstone var helt nytt för mig, det gick ut på att eftersom vi får information om terrorism från andra länder så måste vi skaffa information att ge tillbaka:
Idag har vi ju en oreglerad situation för FRA och jag tycker att vi får mer ordning och reda på torpet om vi bygger in kontrollmekanismer istället för att ha det som det ser ut idag där vi egentligen inte riktigt har kontroll på vilken verksamhet som sker. För FRA och MUST och SÄPO, dom har ju relationer till omvärlden, och omvärlden ger oss upplysningar om terrorbekämpning och terrorism men självklart förväntas det att vi har någonting att lämna tillbaka vi också, va.
Lennart medger också att det kan finnas risk att informationen som samlas in av FRA kan missbrukas:
[…] jag tror ju inte att just på det här området, FRA, att det inte skulle kunna finnas människor som skulle kunna missbruka sin ställning.Han verkar tyvärr helt uppriktigt tro att integritetsskyddsrådet som skapats kommer att fylla sin funktion:
Så att vi försöker nu skapa här ett… det som heter integritetsskyddsråd… skapa en särskild myndighet också som ska ge tillstånd för att FRA ska få göra olika spaningar. Det kan dom inte göra bara rakt upp och ned utan de måste ansöka om tillstånd.Anledningen till att det här integritetsskyddsrådet inte kommer att göra någon som helst nytta är att de här “spaningarna” som Lennart pratar om består av sökbegrepp som förmodligen ofta kommer att bli ganska tekniska. Om integritetsskyddsrådet ens förstår vad begreppen innebär och godkänner dem så riskerar ändå information om vanliga svenskar att matcha sökkriterierna och informationen kan då hamna på avvägar. Jag ska inte gå in mer på varför jag tycker att FRA-lagen är fel just nu, men jag återkommer förmodligen till det.
Det var intressant att det var så lätt att få kontakt med folkvalda politiker, även om just Lennart kanske inte lyssnade så mycket. Kan man egentligen lita på att en person som konsekvent använder ordet “epostbrev” är tillräckligt insatt för att förstå en hur en lag tillämpas, när tillämpningen riskerar att bli väldigt teknisk?
Läs mer:
